Svenska

Vad spelar det för roll att ett barn är underbart, om hon ändå är som vi? Vad spelar det för roll att vi är vid liv, om det endast finns död? Lina Rydén Reynols nya diktsamling <i>Jag hjälper dig inte</i> skriver fram en avgrund där ingenting rör vid något annat, där ingenting kan växa. Det är en kroppslig, bildlig och språkligt exakt poesi som hugger hårt i föreställningen att en människas behov ligger till grund för tillvaron. Genom enkla diktrader, intervjuer och rimmade ramsor framträder en genomlyst och våldsam värld, där vi i ändlösa speglingar aldrig blir något annat och mer. Och ändå: det finns liv trots att det bara finns död. Vad gör vi då, med oss själva och varandra.

1976 utgav Carl-Göran Ekerwald på Cavefors förlag Persiska antologin, ett urval av Eric Hermelins översättningar av persisk poesi från den klassiska eran 1000-1500. Boken blev något av en kultbok och har sedan dess utkommit i flera upplagor. Persisk balsam är en helt ny samling Hermelintolkningar. Här finns representerade de mest kända namnen från Persiska antologin - Attar, Omar Khaiyam, Rumi, Sanai och Sadi - men utrymme ges också Djami, Firdausi, Nizami, Baba Tahir och Ibn Said. Eric Hermelin lärde sig persiska under sina fem år som soldat i brittiska Indienarmén från vilken han avskedades med vitsordet: Conduct very bad... Uppförande mycket dåligt. Eric Hermelin levde ett stormigt liv, som alkoholist och slagskämpe. Men från det han var fyrtionio år satt han inlåst på mentalsjukhuset St Lars i Lund och gjorde bot för sina förseelser och försummelser genom att översätta tiotusen sidor persisk poesi. Syftet med översättningarna var, sade han, att väcka oss ur vår håglöshet, tina upp vår frusna tankeförmåga och sätta hjertats vågor i svallning de var som balsam för plågade och ångerfulla hjärtan. Hermelins tolkningar är allt igenom trogna mot originaltexten och utförda i en egenartat »barock« stilart som griper läsaren och som speglar översättarens kärlek och vördnad inför de gamla skaldeverken. Säger man att det funnits mer poetisk skapande kraft och ingifvelse hos denne man än i hela den samtida svenska vitterheten, har man sagt mycket lite. Vilhelm Ekelund om Eric Hermelin

En kvinna kommer till ett rum och blir kvar där. De enda i rummet är han och hon. Tillsammans skapar de en egen verklighet av samförstånd och ytterst precisa ritualer. Rummets gränser utmanas, suddas ut och dras på nytt. Att gå. är en prosalyrisk skildring av makt, sexualitet och att navigera utifrån givna roller. Hanna Monola (f. 1989, Göteborg) är konstnär och författare. Hon arbetar huvudsakligen med textbaserade och interaktiva performance, vars tematik kretsar kring ämnen som maktstrukturer, kön och sexualitet. Att gå. är hennes första bok.

Är översättning alltid en form av mission? Och hur stark är kärleken till nästan? ­Johanna Larssons debutdiktsamling Bokstavstro har sin upprinnelse i missionären John Allen Chaus uppmärksammade resa till North Sentinel Island 2018, där han efter endast ett par försök till kontakt med det isolerade ­folket mötte sin död på stranden, ihjälskjuten med pil och båge. Med Chaus berättelse som utgångspunkt undersöker författaren - som själv som sextonåring reste på sin första och enda missionsresa i utlandet - missionerandets teologiska och språkfilosofiska anspråk. Dikten rör sig från Mesopotamiens åkrar till Columbia River, från kilskrift till Google Earth, från Gilgamesh till dagens stigande hav.<br/><br/><br/><br/><br/><i>ur </i>Bokstavstro <br/><br/><br/> <br/><br/><i>ett språkligt mirakel inleder</i> <br/><br/><i>den kristna missionshistorien</i> <br/><br/><br/> <br/><br/><i>det är en vårdag</i> <br/><br/><i>knappt har tjälen gått ur marken</i> <br/><br/><i>innan lökarna spränger jorden</i> <br/><br/><i>inifrån</i> <br/><br/><br/> <br/><br/><i>de söta dofterna fyller sinnet</i> <br/><br/><i>till berusning</i> <br/><br/><i>man skulle kasta sig ut för ett stup</i> <br/><br/><i>bara för att få fortsätta springa,</i> <br/><br/><i>så känns det</i> <br/><br/><br/> <br/><br/><i>och här, i den stinna luften</i> <br/><br/><i>denna pingstafton rämnar språken</i> <br/><br/><i>och det står mig fritt att tilltala dig</i><br/><br/><br/><br/>Johanna Larsson (f. 1989) är psykolog och poet verksam i Malmö. Bokstavstro är hennes första bok.

Det berättas att Pier Paolo Pasolini skrev sin långa självbiografiska dikt Jag, askans sångare under en enda natt i 1960-talets mitt, för att ge till en amerikansk journalist som ersättning för en inställd intervju. Sant eller inte, manuset hittades i Pasolinis kvarlåtenskap och publicerades 1980, fem år efter hans död. Det är en vindlande, brutal text som berättar om Pasolinis liv, från uppväxtåren i Friulien till livet som omstridd författare och filmskapare, men också om nödvändigheten att uttrycka sig genom handling lika mycket som genom poesin.

Efter 25 år återkommer Lars-Håkan Svensson som poet till ellerströms med <br/><br/>diktsamlingen Snöns eftermäle, en stillsamt nyfiken återblick på ett liv i litteraturens tjänst, men även på till­varons småttigheter och mirakel; möten, förälskelser och resor. Svensson närmar sig även vissa konstverk som vore de verkliga landskap, och omvänt beskrivs verkliga landskap som om de vore konstverk. Här ryms också ett par översättningar av äldre grekisk och engelsk poesi, texter med uppenbar återklang i hans eget liv.<br/><br/>Snöns eftermäle är skriven med en självklar känsla för diktion och form. Dikterna talar med varandra, citerar och minns varandra samtidigt som de berättar fullt igenkännliga historier ur vardagen och drömmen.

Med <i>Kollektiv minnesförlust </i>har <b>Koleka Putuma</b> tagit den sydafrikanska litteraturscenen med storm och ses som en banbrytande poetisk röst. I sina dikter skildrar hon såren från apartheid som lämnats till hennes generation att läka, och om erfarenheterna som queer kvinna i ett land där homosexuella utsätts för "korrigerande våldtäkter".<br/><br/>Putuma utmanar inte bara genom de ämnen hon tar upp utan också genom sitt språk och dikternas form, samtidigt som hennes poesi är fylld av passion och vackra barndomsminnen. <br/><br/>Putuma har på ett självklart sätt gett uttryck åt en generation sydafrikaners frustration över rasism och att apartheidregimen aldrig blev straffad. Hon har blivit en kraftfull internationell poetisk röst som framträder på poesifestivaler världen över och har även skrivit dramatik åt bland annat Backateatern.